Kväveoxider dagvatten
•
Näringsämnen
Näringsämnenas väg in i den biologiska produktionskedjan går främst via växtplankton och bakterier. Ämnena tas lättast upp i löst oorganisk jonform, så kallade närsalter. För fosfor är det som fosfat, för kväve som nitrat, nitrit eller ammonium, och för kisel är det silikat. Inom miljöövervakningen skiljer man på den totala mängden kväve eller fosfor i ett vatten, respektive mer lättillgängligt oorganiskt kväve och fosfor.
De näringsämnen som når våra sjöar, vattendrag och hav kan ha många källor, både naturliga och mänskliga. Vid till exempel förbränning bildas kväveoxider som sprids via atmosfären. Vatten som rinner genom skog och mark för med sig näring till havet. Från jordbruket läcker näringsämnen ut vid gödsling av åkrarna. Och trots allt bättre reningsanläggningar är vårt avloppsvatten fortfarande en fosforkälla.När
•
Kvävedioxid
Kvävedioxid, NO2, är vid standardtryck och -temperatur en röd-brun, giftig gas som bildas vid förbränning eller oxidation av kväveoxid. Kvävedioxid verkar irriterande på luftvägarna och kan orsaka skador på lungorna. I mycket höga halter är gasen direkt dödlig.
Miljöaspekter
[redigera | redigera wikitext]Från ett miljöperspektiv är kvävedioxid en av de största luftföroreningarna i den industrialiserade världen av två anledningar; Dels är i sig mycket irriterande på luftvägarna, dels bidrar till bildandet av marknära ozon genom att den bildar fria syreradikaler när den bryts ner av ultraviolett ljus.
Det leder inte till någon nettoproduktion av ozon eftersom förekomsten av kväveoxid bryter ner ozonet i de ursprungliga beståndsdelarna.
Mängden ozon beror alltså på mängden UV-ljus och är därmed högre på dagen.
Dessutom står NO2 i jämvikt med sin dimer (dikvävetetraoxid) som agerar som reservoar och förhindrar att allt NO2 bryts ner under dagtid.
I miljöstudier nämns ofta kväveoxider, NOx, vilket är en blandning av kvävedioxid, NO2, och kväveoxid, NO.
Användning
[redigera | redigera wikitext]Industriellt används kvä
•
Kväveoxid
Kväveoxid eller kvävemonoxid, NO, existerar en gas som existerar giftig inom koncentrationer vilket överstiger 30 ppm (miljondelar).[1] NO bildas vid förbränning i atmosfär. Kvävemonoxid verkar irriterande vid hud samt ögon samt inandning från stora mängder kan leda till död.
Kvävemonoxid (NO) bildas då en blandning av kväve och syre utsätts till höga temperaturer och högt tryck.[2] Ju längre tidsperiod som ett blandning från kväve samt syre utsätts för höga temperaturer samt högt tryck, desto mer kvävemonoxid bildas. Den största källan mot bildandet från kvävemonoxid existerar förbränningsmotorer inom bilar, särskilt dieselmotorer, alternativt vid förbränning i kraftverk.[källa&#;behövs] Kvävemonoxid reagerar sakta tillsammans med syre. Kvävedioxid (NO2) bildas.
Kvävemonoxid (NO) och kvävedioxid (NO2) kallas tillsammans till NOx. Gasen kvävedioxid agerar en roll i bildandet av marknära ozon tillsammans med andra luftföroreningar vilket till modell kolväten (HC)[3] och svart beläggning från rök. Kvävemonoxid kunna bidra mot nedbrytningen från ozonlagret. Nästan all kvävemonoxid omvandlas mot kvävedioxid långt innan gasen når ozonlagret. I förorenad stadsluft bidrar kvävemonoxid mot att halterna av ozon (O3) reducerar genom reaktionen: