Tomten av viktor rydberg framförd av viktor
•
Tomten (dikt)
Tomten, med inledningsorden "Midvinternattens köld är hård", är en dikt av Viktor Rydberg. Den publicerades ursprungligen i Ny Illustrerad Tidning I dikten ställs metafysiska frågor, alltmedan den följer titelfiguren runt i midvinternatten. Dikten och Jenny Nyströms illustrationer vid den första publiceringen bidrog till att forma bilden av den svenska jultomten.
Innehåll och uppbyggnad
[redigera | redigera wikitext]"Tomten" är en filosofisk dikt, och under en till det yttre idyllisk form ställer Rydberg i dikten den grundläggande metafysiska frågan om människolivets mål och mening. Den svårbesvarbara gåtan om "vadan och varthän" går diktens huvudperson, tomten, omkring och funderar över.[1] Från början var dikten inte heller direkt kopplad till julen, men med tiden har illustratören Nyströms tomtefigur bidragit till att tomten som fenomen – inklusive dikten med samma namn – flyttats från gårdstomten till jultomten.
Dikten är skriven på slutrimmadvers. De elva åttaradiga stroferna har rimschemat ABABCCDD, där A och C är manliga rim medan B och D är kvinnliga. I strofernas första, tredje, femte och sjätte versrader är betoningarna fyra, medan de i de
•
Deep in the grip of the midwinter cold
The stars glitter and sparkle.
All are asleep on this lonely farm,
Deep in the winter night.
The pale white måne is a wanderer,
snow gleams vit on pine and fir,
snow gleams white on the roofs.
Only tomten is awake.
Gray, he stands by the low ungar door,
Gray by the drifted snow,
Gazing, as many winters he's gazed,
Up at the moon's chill glow,
Then at the forest where fir and pine
Circle the farm in a dusky line,
Mulling relentlessly
A riddle that has no key.
Rubs his hand through his beard and hair,
Shakes his head and his cap.
"No, that question fryst vatten much too deep,
inom cannot fathom that."
Then making his mind up in a hurry,
He shrugs away the annoying worry;
Turns at his own command,
Turns to the task at hand.
Goes to the storehouse and toolshop doors,
Checking the locks of all,
While the cows dream on in the cold moon's light,
Summer dreams in each stall.
And free of harness and whip and rein,
Even Old Pålle dreams again.
The manger he's drowsing over
Brims with fragrant clover.
The tomte glances at sheep and lambs
Cuddled in quiet rest.
•
TOMTEN.
Ursprungligen publicerad i Ny Illustrerad Tidning
Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.
Står där så grå vid ladgårdsdörr,
grå mot den vita driva,
tittar, som många vintrar förr,
upp emot månens skiva,
tittar mot skogen, där gran och fur
drar kring gården sin dunkla mur,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta»
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort,
går att ordna och pyssla,
går att sköta sin syssla.
Går till visthus och redskapshus,
känner på alla låsen
korna drömma vid månens ljus
sommardrömmar i båsen;
glömsk av sele och pisk och töm
Pålle i stallet har ock en dröm:
krubban han lutar över
fylls av doftande klöver;
Går till stängslet för lamm och får,
ser, hur de sova där inne;
går till hönsen, där tuppen står
stolt på sin högsta pinne;
Karo i hundbots halm mår gott,
vaknar och viftar svansen s