Täckt av benplåtar
•
Ordning kindpansrade fiskar
Scorpaeniformes
Oftast långsträckt kroppsform. skalle och lekamen vanligtvis försedda med taggar och benplåtar. Bröstfenorna ofta rundade samt stjärtfenan sällan kluven inom två spetsar. Ordningen existerar representerad från 20 familjer med ca släkten samt ca arter. De flesta arterna existerar marina samt utbredda inom världshaven.
Familj simpor
Cottidae
Fiskar tillsammans med stort skalle och jämnt fördelat stora bröstfenor. 2 ryggfenor som hos en sektion arter existerar sammanhängande. Den främre besitter taggstrålar. Bukfenorna har 1 taggstråle vardera. Huden existerar här samt var övertäckt av knölar, taggar samt benplåtar. Sidolinje. Simblåsa saknas. Ca 70 släkten samt ca arter förekommer inom hav samt sötvatten vid det nordliga halvklotet samt Argentina, sydöstra Australien samt längs Nya Zeeland. inom Europas saltvatten 6 släkten och 10 arter. inom Norden 6 resp 8.
Cottus gobio
Utbredning:Österut inom Ryssland mot Petjoras samt Urals system för vatten. Söderut mot Pyrenéerna,
•
Urtidsfisken tillbaka i svenska vatten
Den långsträckta kroppen är täckt av kraftiga benplåtar.
I rätt förhållanden tros den kunna nå flera hundra kilo och bli över hundra år gammal.
Nu är den mytomspunna atlantstören tillbaka i svenska vatten.
Det är via en utsättning vid foten av Bohus fästning i Kungälv, där Göta älv delas i två flodarmar, som ett antal atlantstörar nu finns i Sverige igen – över hundra år efter det att arten utrotades.
– Det är första gången på år som vi återintroducerar ett djur som varit nationellt utdött, säger Dan Calderon, en av initiativtagarna till projektet.
Förra gången gällde det bävern – som började med ett par i Bjurälven i norra Jämtland och nu nått uppskattningsvis individer i Sverige.
Odlad i Tyskland
Utsättningen av atlantstören börjar också den i blygsam skala. Inklusive de sex första exemplar på tisdagen ska störar sättas ut. De flesta av dem har försetts med en sändare för att de ska kunna följas av forskarna.
För att etablera arten igen krävs en insats över många år, konstaterar Dan Calderon.
– Våra fiskar kommer från odlingar i Tyskland, där man varit i gång med återplantering länge. Deras experter uppskattar att vi behö
•
Simpknot
Simpknot (Triglops murrayi) hör till familjen simpor i ordningen kindpansrade fiskar.
Utseende
[redigera | redigera wikitext]Som alla simpor har simpknoten ett stort, triangulärt huvud som är täckt av benplåtar,[2] medan stjärten är lång och smal. Den har två ryggfenor, av vilka den främre har taggstrålar.[3] Kroppens rygg och sidor är spräckliga i mörkbrunt och ljusbrunt, och den främre ryggfenan har en svart fläck.[4] Under sidolinjen har kroppen snedställda åsar med tandade kanter.[2] Gällocket är försett med fyra bakåtriktade taggar. Fisken kan bli upp till 20 cm lång.[3]
Vanor
[redigera | redigera wikitext]Simpknoten är en bottenfisk som lever på blandbotten ner till meters djup.[3] Födan består av havsborstmaskar och kräftdjur.[5]
Fortplantning
[redigera | redigera wikitext]Arten har inre befruktning, och lektiden infaller under hösten, då honan kan lägga upp till ägg. Ynglen är pelagiska.[3]
Utbredning
[redigera | redigera wikitext]Simpknoten finns i Nordatlanten från Massachusetts (Cape Cod) via Grönland, Island[5], Färöarna och Skottland till Norge och norrut till Vita havet. Går in i Skagerack, men är sällsynt i Sverig